-
Det var du, det var alltid du. Det var bara du, dig som jag behövde. Fast besluten i att utan dig så gick det inte, gick inte att fortsätta. Inte ensam, inte utan dig. Gick inte att glömma bort dig, gick inte att ens försöka, nej inte alls. De tankarna slog mig aldrig då, de nådde aldrig min tro. Jag visste inte att jag kunde fortsätta utan dig, visste inte att jag hade mod. Vem var jag utan dig, när du var en så stor del av mig. Du tog en sådan stor del av mig, lämnade mig ensam, lämnade mig tom. Helt ursinnig att jag låtit dig göra så, låtit dig förstöra allt. För jag trodde helt ärligt då att allt detta var mitt fel, att det var jag som var fel. Dina tankar om mig, fick mig att bli mindre än vad jag någonsin trott varit möjligt.
Det är inte du längre. Det kommer aldrig, aldrig bli du. Du var aldrig det jag behövde, du var aldrig värd det. Det vet jag, det vet jag nu, så mycket starkare. Än du någonsin var, än du någonsin kommer blir.
