ögonblick


om jag kunde välja, om jag kunde styra känslor så hade det nog redan varit så, varit en.
en på miljonen, och endå så kan jag inte, det går inte.
vänder mig om, rör om men nej, samma sak som innan.
och det är nog inte rättvisst alls, inte till någon punkt, och det förstår jag.
ångesten för det som inte finns men längtar över något tar över endå
och nej, jag vet att jag inte borde men jag är för svag för ge mig av
och hatar det jag sedan blir av.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0