Nickie

Jag kan inte sluta le. Jag vet inte riktigt vad det är med mig.

Jag tar dagen som den kommer. Det känns som att allting endå blir bra till sist.

Idag när jag gick från bussen, så kunde jag inte sluta le. Och då menar jag riktigt le, jag nästan skrattade för mig själv. Och jag vet inte vart det kommer från. Inte för att jag inte gillar det, tvärtom!