...
ibland undrar jag om äkta kärleken ens existerar. blir mörkrädd hur människor så lätt kan 'älska' varandra och två dagar senare hata denne mer än självaste pesten. Jag blir rädd när jag tänker på hur lätt människor kan komma över någon, och att allt de delade en gång kommer betyda noll senare. Fast kanske är det så att kärlek och hat går hand i hand, och det är himla svårt att skilja på dessa? jag vet inte, men det gör mig rädd när jag får tankar som dessa. Men visst måste det finnas kärlek? Jag hoppas iallafall det, fast jag många gånger tvivlar.
Jag har så svårt att släppa personer som jag låtit komma nära, det gör så ont. Även om jag blivit sårad, så finns minnen av de som var bra, det som var fantastiskt och det är oftast de jag minns. Varje gång jag ser någon gå, känns det som en smula av mitt hjärta gått sönder. Tänk alla dessa människor som vi lämnar eller de som lämnar oss efter, tänk att man kanske aldrig någonsin träffar de igen, fast de en gång betyde så fruktansvärt mycket för oss.
Jag är rädd för att låta människor komma nära, jag är rädd för att bli kär,
men mest av allt är jag rädd för att bli lämnad.
Kommentarer
Trackback
