ord
Det gör ont att se människor förändras, se dom bli någon annan,
inte längre vara den personen du en gång lärde känna.
Det gör ont när årstiderna går mot en gråare och kallare tid, när tiden bara går och man inte riktigt hänger med.
När alla roliga och härliga stunder av sommaren känns så himla långt bort, när allt helt plötsligt känns lite sorgligt. Allt verkar ha blivit lite råare och hårdare på något konstigt vis.
Jag hatar att känna känslan av att inte räcka till, inte hinna det man vill.
Känna sig otillräcklig och bara få höra allt man gör fel, hur dålig man är.
Om sommaren är frihetens tid, då man kan göra precis vad man vill, då är hösten alla måstens tid, då alla helt plötsligt är lite argare, ledsnare och helt enkelt en smula deppigare.
Jag vet att jag själv har förendras en del, något som jag behövde göra för att få vara mig själv, känna mig starkare än jag någonsin varit. Och jag vet att jag kommer få dessa känslor över mig varje gång varma vindar blir kalla igen. Men just nu är det riktigt tungt, just nu måste jag få ut mina tankar för att inte gå sönder.
